Gyllene upptakt
Trettondagsaftonskonsert med solsiterna Matilda Sterby och Nils Landgren

Välkomna på en glimrande helaftonskväll med två av våra starkast lysande stjärnor, där operans glamour möter jazzens suggestiva sväng. Nils Landgren får De Geerhallen att gunga med musik från hans senaste album Love of My Life. Stjärnskottet på operahimlen, Matilda Sterby, bjuder på två sånger till månen: den undersköna arian Sång till månen och Bellinis halsbrytande klassiker Casta Diva. Dessutom väntar Mozart och Strauss – kanske med en oväntad twist. En kväll i rörelse, full av musikens renaste lycka!

Johann Sebastian Bachs odödliga Juloratorium (1734–1735) är en förening av teologi, dramatik och mästerlig musikalisk arkitektur. Verket består av sex kantater avsedda för kyrkoårets helgdagar mellan juldagen och trettondedag jul. I denna konsert får vi höra del I–III, vilka följer berättelsen om Jesu födelse, herdarnas tillbedjan och namngivningen i templet.

Del I inleds med den jublande kören ”Jauchzet, frohlocket”, där trumpeter och pukor uttrycker julens glädje. I del II möter vi herdarna i en stillsam, pastoral tonvärld, präglad av ömhet och enkel tro. Del III avslutas med musik fylld av värdighet och förtröstan när barnet får sitt namn, Jesus. Solister denna kväll är Kathrin Lorentzen (sopran), Kristina Hammarström (mezzosopran), Thomas Volle (tenor) samt Henning von Schulmann (bas), tillsammans med Norrköpingskörerna Norrköpings Vokalensemble och Sankt Olofs Kammarkör. Allt under ledning av vår chefdirigent Karl-Heinz Steffens. 

Program

Johann Sebastian Bach Juloratorium del 1 (ca 28 min)
Johann Sebastian Bach Juloratorium del 2 (ca 33 min)
Paus 25 minuter
Johann Sebastian Bach Juloratorium del 3 (ca 26 min)

Dansande dårar & Boléro
med Johan Dalene som solist i Korngolds Violinkonsert

Under 1920–1925 var Svenska Baletten i Paris en smältdegel för gränsöverskridande dans- och scenkonst. Baletten samlade tidens mest begåvade avantgarde: tonsättarna Erik Satie och Darius Milhaud, författaren Jean Cocteau och diktaren Paul Claudel. Scenografer som Nils Dardel och Fernand Léger fanns i dess omloppsbana och innersta cirkel.

År 1920 skrev den unge svenske tonsättaren Viking Dahl den experimentella enaktaren Dårhuset (Maison de Fous). Dårhuset bygger på Pär Lagerkvists pjäs Himlens hemlighet och har kallats det första svenska modernistiska verket av betydelse. Även Maurice Ravel imponerades stort och uppmuntrade Viking Dahl till fortsatta kompositionsstudier för Charles Koechlin.

I Lagerkvists drama, liksom i Dårhuset, möter vi en grupp förvirrade individer, var och en fångad i sin egen absurda fantasivärld. En ung man – i baletten en ung kvinna – träder in i denna värld i jakt på mening, men går under i försöket att förstå den. Under ett par års tid har musikforskaren Anders Viklund arbetat fram en ny kritisk utgåva och ett nytt material till Dårhuset, vilket vi nu får ta del av denna kväll.

Maurice Ravels Boléro (1928) är ett hypnotiskt mästerverk, byggt på en enda melodi som upprepas och växer alltmer i kraft. Ravel hade tidigare orkestrerat sitt verk Le Tombeau de Couperin för Svenska Baletten, men detta stycke skrev han för Ryska Baletten i Paris, som var verksam under samma tid. En stadig trumrytm bär musiken genom skiftande orkesterfärger. Utan egentlig tematisk eller motivisk utveckling skapar Ravel spänning genom instrumentation och dynamik, i en suggestiv dans mot extasen.

Denna afton får vi även möta säsongens artist i fokus, Johan Dalene, för andra gången under säsongen. Erich Wolfgang Korngolds Violinkonsert i D-dur (1945) förenar romantisk värme med filmens tonvärld. Skriven i exil i USA och tillägnad Alma Mahler väver konserten in teman från Korngolds filmmusik. Den strålar av lyrisk skönhet, virtuositet och en melankolisk längtan efter det förlorade Europa och har blivit en av de mest spelade violinkonserterna. 

Program

Germaine Tailleferre ”Valse des dépêches” ur Bröllopet vid Eiffeltornet  (ca 4 min)
Erich Korngold Violinkonsert i D-dur (ca 23 min)
Paus 25 minuter
Viking Dahl Maison de fous, Dårhuset (ca 35 min)
Maurice Ravel Boléro (ca 14 min)

Bruch med Ava Bahari
Bruch första violinkonsert och Sjostakovitj Symfoni nr 11 ”År 1905”

Den mänskliga kampen löper som en röd tråd genom denna afton, ibland kantad av djup tragik och motstånd, ibland livsbejakande och jublande euforisk.

Konserten inleds med tonsättaren Adam Maors L’abri d’Al-‘Amiriyya, ett verk i tre episoder, med olika lager och filter som skapar en komplex väv. Verkets avslutande del utforskar idén om ”heterofoni” inom arabisk musik, det vill säga när en melodisk linje spelas simultant av en heterogen grupp och stämmorna modifieras och smyckas ut individuellt, samtidigt som musiken rör sig i en enda gemensam rörelse. Titeln refererar till den tragiska händelsen under första Gulfkriget i Irak, då en USA-ledd styrka bombade det civila grannskapet Al-‘Amiriyya i Bagdad i tron att det huserade en militär kommandocentral. Omkring 400 civila bagdadbor miste livet.

Därefter får vi lyssna till Max Bruchs Violinkonsert, ett av violinrepertoarens allra mest älskade verk. I denna konsert får vi uppleva den svenska, internationellt prisade stjärnviolinisten Ava Bahari, som gästar Norrköpings Symfoniorkester för första gången.

Dmitrij Sjostakovitjs Symfoni nr 11 i g-moll, ”År 1905” (komponerad 1957), är ett av hans mest dramatiska och politiskt laddade verk. På ytan skildrar symfonin den ”Blodiga söndagen” i Sankt Petersburg 1905, då tsarens soldater öppnade eld mot fredliga demonstranter. Verket kan dock också tolkas som en allegori över Sovjetunionens förtryck – framför allt revolten i Ungern 1956, som var färsk i minnet. Med sin mångtydiga politiska klangbotten är den elfte symfonin ett av Sjostakovitjs mest gripande vittnesmål om våld, lidande och mänsklig styrka.  

Program

Adam Maor L’abri d’Al-’Amiriyya (ca 15 min)
Max Bruch Violinkonsert nr 1 (ca 23 min)
Paus 25 minuter
Dmitrij Sjostakovitj Symfoni nr 11 ”År 1905′ (ca 60 min)

Bruckner & Tavener
Själarnas katedral

John Taveners Konsert för cello och stråkar är ett meditativt och andligt verk där tidlös skönhet möter innerlig intensitet. Konserten är influerad av ortodox kyrkomusik och minimalism. Tavener skapar ett nästan sakralt rum, med cellisten i nära dialog med stråkorkestern. Musiken växer fram organiskt, med långa, klingande toner som bjuder in till reflektion och stillsam eftertanke, samtidigt som den rymmer djup dramatik och känslomässig intensitet.

Anton Bruckners Symfoni nr 3 i d-moll, komponerad 1873–1877 och ofta kallad ”Wagner-symfonin”, är ett storslaget verk som kombinerar dramatik och lyrik. Den är notoriskt känd för sina många versioner; Bruckner reviderade verket inte mindre än sex gånger. Symfonin bär spår av Bruckners beundran för Wagner, med kraftfulla brasskörer, svepande stråk och majestätiska teman. Verket växlar mellan stormigt drama och stilla meditation, där kontraster mellan mörker och ljus skapar en djup, kosmisk resonans. 

Program

John Tavener The Protecting Veil (ca 44 min)
Paus 25 minuter
Anton Bruckner Symfoni nr 3 (ca 54 min)

Banbrytande Bach
med pianisten Natalya Pasichnyk och Vokalensemblen Calmus

I en unik tolkning av Johann Sebastian Bachs Das Wohltemperierte Klavier går den framstående svensk-ukrainska pianisten Natalya Pasichnyk in i rollen som Bachs medskapare och låter det ikoniska verket anta en ny konstnärlig form – som en sammanhängande existentiell berättelse. I denna tolkning samarbetar hon med den internationellt hyllade vokalensemblen Calmus från Leipzig, Bachs egna hemtrakter.

Rachmaninovs Pianokonsert nr 2
Uruppförande av Zivkovics Noosphere Exists och Prokofjevs femte symfoni

Sergej Rachmaninovs Pianokonsert nr 2 (1900–1901) är ett av de allra mest älskade och ofta framförda verken i den romantiska pianorepertoaren. För Rachmaninov blev konserten en konstnärlig återfödelse: efter flera år av depression och skaparkris, orsakade av det katastrofala mottagandet av hans första symfoni, blev han förlöst med hjälp av hypnos och terapi hos doktor Nikolaj Dahl. Rachmaninov återfick sitt självförtroende, och resultatet blev ett flödande, inspirerat verk fyllt av kraft och innerlighet.

Sergej Prokofjevs Symfoni nr 5 komponerades 1944 – mitt under andra världskriget, i ett Sovjet präglat av både patriotism och förtryck. Prokofjev beskrev symfonin som ”en hyllning till den fria och lyckliga människans ädla anda”. Ändå rymmer musiken en tydlig politisk dubbelhet: under den officiella optimismen vibrerar ett stråk av ironi, sorg och ambivalens.

Djuro Zivkovics musik har beställts av framstående ensembler och konserthus som New York Philharmonic, Chicago Symphony Orchestra och Klangforum Wien. Den svensk-serbiske tonsättaren Djuro Zivkovic har en stark koppling till sin ortodoxa tro, vars mysticism och andlighet är centrala element i hans konstnärliga värv. Meditation och texter ur den ortodoxa, mystiska textsamlingen Filokalia har varit utgångspunkten för flera av Zivkovics verk. Vid denna konsert får vi uppleva uruppförandet av Noosphere Exists, allt under ledning av den svenske, internationellt verksamme dirigenten Christian Karlsen. 

Program

Djuro Zivkovic Noosphere Exists, uruppförande (ca 15 min)
Sergej Rachmaninov Pianokonsert nr 2 (ca 32 min)
Paus 25 minuter
Sergej Prokofjev Symfoni nr 5 (ca 46 min)

Horisonter – livet nu, livet efter detta
Eric Ericsons Kammarkör och cellisten Jakob Koranyi

Nobelpristagaren Tomas Tranströmer (1931–2015) är en utgångspunkt för programmet, särskilt dikten Gläntan: ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.” Här möts stillhet och förundran över det jordiska och det som inte kan formuleras.

Vi hör Ildebrando Pizzettis sällan framförda Messa di Requiem från 1922 Pizzetti, som under mellankrigstiden räknades till Italiens främsta tonsättare, förenar här stark musikalisk dramatik med inspiration från gregoriansk sång och renässansens suggestiva stämföring.

Effektfullt varvas satser ur Pizzettis requiem med musik av renässanstonsättarna Thomas Campion och Alonso Lobo, och satser ur Sven-David Sandström storslagna Nordisk mässa för kör och cello – med text av Tomas Tranströmer. Som avslutning John Taveners meditativa Svyati där kören åter ställs mot en ensam cello. Solist är en av Sveriges internationellt mest hyllade cellister, Jakob Koranyi.

Konserten leds av Justin Doyle, som till vardags är chefdirigent för RIAS Kammerchor i Berlin.

Program

Ildebrando Pizzetti Requiem aeternam ur Messa di Requiem
Thomas Campion Never weather-beaten sail
György Ligeti Sats 1 ur Sonat för solocello
Ildebrando Pizzetti Dies irae ur Messa di Requiem
György Ligeti Sats 2 ur Sonat för solocello
Alonso Lobo Versa est in luctum
Paus
Ildebrando Pizzetti Sanctus ur Messa di Requiem
Sven-David Sandström Utdrag ur Nordisk mässa
Ildebrando Pizzetti Agnus Dei & Libera me ur Messa di Requiem
John Tavener Svyati

Sibelius och Kalevalas mystik
Kristian Sallinen leder orkestern i konserten med den finska mystiken

Denna konsert är en djupdykning i det finska dikteposet Kalevalas mystik, där vi får lära känna dess schamaner, hjältesagor och besjälade natur. Jean Sibelius mästerliga Fyra legender om Lemminkäinen, som till en början var tänkta som stoff till en opera, skrevs mellan 1893 och 1895. Vi möter här den rödlockige schamanen Lemminkäinen – en klok, trollkunnig och äventyrslysten hjälte. I tre av satserna följer vi hjältens äventyr, medan den berömda satsen Svanen från Tuonela handlar om den mystiska svan som simmar runt Tuonela, de dödas ö.

Tondikten Tapiola från 1926 blev Sibelius sista stora orkesterverk; ett modernistiskt stycke döpt efter skogsguden Tapio. Verket är en studie i naturens mörka, otämjda krafter. Sibelius lät budskapet i Tapiola förbli en gåta, som en vinkning till naturens mysterium och oåtkomlighet. 

Leevi Madetoja (1887–1947) var jämte sin lärare Jean Sibelius en viktig företrädare för den finska senromantiken. I tondikten Kullervo berättas historien om den olycksalige antihjälten Kullervo. Kullervo säljs som slav redan som barn och förleds senare av häxan Pohjolas dotter, som bakar in en sten i hans bröd. Stenen förstör Kullervos kniv, varpå han fylls av hämnd. Kullervo förför av misstag sin egen syster, som han trott var död, och hon drivs därefter till självmord. Han utkräver hämnd för de blodsdåd som drabbat hans familj och kastar sig slutligen själv på sitt svärd. 
Konserten inleds med Thea Musgraves The Song of the Enchanter, kompositörens egen hyllning till Sibelius.  

Program

Leevi Madetoja Kullervo, symfonisk dikt (ca 14 min)
Thea Musgrave Song of the Enchanter (ca 6 min)
Jean Sibelius Tapiola (ca 19 min)
Paus 25 minuter
Jean Sibelius Lemminkäinen och Fyra legender (ca 48 min)

Valsens undergång
och Prokofjevs dramatiska Sinfonia Concertante med hyllade cellisten Andreas Brantelid

Konserten inleds med Prokofjevs dramatiska och melodiösa konsert för cello och orkester, Sinfonia Concertante, där vi får möta den svenska, internationellt hyllade cellisten Andreas Brantelid i dialog med Norrköpings Symfoniorkester.

Därefter följer en resa där vi får följa det historiska skeendet från imperium via krig, förstörelse och omdaning, symboliserat av valsen. Johann Strauss den yngres Kaiserwalzer (”Kejsarvalsen”, 1889) är en praktfull hyllning till det habsburgska kejsardömet och en av Strauss mest storslagna orkesterkompositioner. Den inleds med en högtidlig, marschliknande introduktion där trumpeter och pukor antyder kejserlig glans, innan den välkända valsmelodin blommar ut med sin typiska blandning av värdighet och charm. Musiken växlar mellan lyriska, nästan intima partier och storslagna orkestrala utbrott, som om hovets dansgolv glimmade av både guld och nostalgi. I sin eleganta balans mellan fest och sentimentalitet framstår Kejsarvalsen som en musikalisk symbol för Wiens glansdagar – en vals som dansar på gränsen mellan stolthet och vemod.

I sin hjärtskärande Elegi, in Memoriam Rupert Brooke för stråkorkester komponerade soldaten och tonsättaren Frederick Septimus Kelly en sorgesång för sin vän, krigspoeten Rupert Brooke, som stupade vid fronten 1915 under första världskriget. Kelly var en renässansmänniska – han visade stor begåvning som idrottsman, officer och gudabenådad musiker.

Maurice Ravels La Valse (1919–1920) är både en hyllning till och en dekonstruktion av den wienska valsen. Verket börjar i ett dunkel där fragment av melodier långsamt växer fram ur dimman, som om en förlorad värld återuppstår. Gradvis tar valsrytmen form och musiken sväller till en virvlande dans fylld av elegans, glans och farlig energi. Men under ytan anas något hotfullt – valsens glädje förvandlas till frenesi, ordning till kaos. I den explosiva finalen kollapsar musiken i ett rasande crescendo, som om själva civilisationen går under i sin egen dans. La Valse är både ett kärleksbrev till och ett requiem över det gamla Europa före första världskriget. 

Program

Prokofjev Sinfonia concertante (ca 37 min)
Paus 25 minuter
Strauss Kejsarvalsen (ca 10 min)
Kelly Elegy, In memoriam Rupert Brooke (ca 10 min)   
Ravel La Valse (ca 13 min)